Allt pekar nu på att kår- och nationsobligatoriet ska avskaffas från och med 1 juli 2010. I samband med detta införs konkurrens om kårstatus och kriterier för att få bli en formell kår. Detta aktualiserar åter frågan om teknolog- och naturvetarkårens framtid. Vad har hänt tidigare? Följ med på en historielektion fylld med intriger, hemligheter, omröstningar och konspirationer.
Strävan efter att bli den formella representanten för fakultetens studenter har sina rötter i det gamla FUTF (Uppsala Teknologförening). När man 1994 flyttade till Polacksbacken och in i Uthgård ombildade man föreningen och tog namnet Uppsala teknologkår. Namnet togs inte utan anledning – ambitionen var att bli en formell studentkår eftersom man insåg att det fanns ett behov. Uppsala hade, och har än idag, de enda tekniska utbildningarna i Sverige utan en egen kår bland landets större lärosäten. Man sökte därför kårstatus ett antal gånger men fick nobben av universitetet med motiveringen att en kår måste täcka ett helt verksamhetsområde enligt universitetets definition– det vill säga en hel fakultet.
UTN bildades den 2 februari 2002 genom en sammanslagning av Uppsala Teknologkår, och Föreningen Uppsala Naturvetare. Detta skedde efter att en gemensam arbetsgrupp för de två föreningarna i detalj utrett hur man gemensamt skulle skapa en fungerande studentkår för fakultetens studenter. Utredningen, som finns i våra arkiv, beskrevs av Uppsala studentkår som ”seriös och omfattande” även om man från Övre slottsgatan betonade vikten av en centralt stark och enad kår gentemot universitetet. Universitetets ledning gjorde också ett utlåtande som varken sade bu eller bä; man ansåg att dessa frågor var upp till studenterna att besluta om själva.
2003 gick så studenterna på teknisk- naturvetenskapliga fakulteten till valurnorna. UTN centralt intog en neutral roll och fokuserade på att framföra argument både för och emot egen kår, vilket man också förväntade sig av Uppsala Studentkår. Det skulle dock visa sig att studenterna dagarna innan omröstningen fick brev från Uppsala studenkår där man enbart framförde Nej-sidans argument. Resultatet av omröstningen blev också ett nej, och UTN är än idag bara en förening. Allt detta, komplett med intriger och komplotter, finns bevarat i vårt arkiv för den som är intresserad.
Behovet av en stark kår på den teknisk- naturvetenskapliga fakulteten har dock inte försvunnit sedan omröstningen 2003. UTN har sedan dess gjort oerhört mycket för studenterna på vår fakultet och är en erkänd aktör både av fakulteten och av de övriga teknolog- och naturvetarkårerna i landet med vilka vi har djupgående samarbeten. Vi har också fokuserat de senaste åren på att försöka bli den formella representanten för studenterna genom att bilda sektion inom Uppsala studentkår. I utbyte mot att vi skulle få formellt mandat att utse våra egna studentrepresentanter till fakultetens beslutande organ, skulle UTN ge den centrala kåren mer synlighet på campus.
Detta har alltså hänt när kårobligatoriet avskaffas 2010. Fri konkurrens om kårstatus införs, vilket innebär att den förening med störst representation bland studenterna ska få möjlighet att bli en formell studentkår. Samtidigt har UTN, med en god förankring bland studenterna och en välstrukturerad organisation, väldigt goda möjligheter att träda in som en formell kår framöver. I grund och botten handlar det om att bevara studentinflytandet på fakulteten.
Frågan fullmäktige måste ta ställning till under kommande år är vilken väg vi egentligen vill gå. Nätverket för frivillig, formell kår har tagit ställning. Har du?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad som inte riktigt framgår av den här historien är att knappt 70 % av studenterna på teknat inte ville att UTN skulle bilda en egen kår. När man läser det här inlägget blir man lite undrande. Att 70 % av UTNs medlemmar 2003 inte ville ha en egen kår berodde inte på US utskick. Herregud, US kan ju knappt ens få 10 % att rösta i kårvalet. Det finns ju inte en chans i Ankeborg att US skulle kunna få 70 % av teknat-studenterna att rösta nej med ett simpelt utskick nån dag innan omröstningen. Let’s face it: 2003 ville en förkrossande majoritet av oss UTN-medlemmar inte ha en egen kår.
SvaraRaderaFolk är generellt rädda för förändringar. Om det skulle dimpa ner ett brev dagen innan som säger "Hemska förändringar kommer att ske, rösta nej!", kanske det blir lite större effekt än i ett kårval där folk måste sätta sig in i vad de olika partierna tycker?
SvaraRaderaDet är faktiskt väldigt intressant, för om studenterna 2003 inte var mer insatta än vad de är i dag tror jag att situtationen skulle kunna sammanfattas så här:
"Vänligen rösta. Du ska ta ställning till om en förening som är en informell kår, och som du inte har någon aning om vad den egentligen gör, borde gå ur den formella kåren, som du har ännu mindre koll på, förutom att du får en räkning en gång per termin, och bilda en ny kår, som du kommer tvingas höra till".
Jag undrar på vilka grunder de som röstade tog sina beslut (både de som röstade för, och de som röstade emot).
Något vi kåraktiva måste komma ihåg när vi diskuterar, det är att vi är undantagen i studentpopulationen. De flesta har ingen aning om vad studiebevakning egentligen innebär, och jag misstänker att en andel av dessa inte heller bryr sig ett jäkla dugg.
Är det någon som debatterar här, som inte har behövt förklara för sina medstudenter, skilladen mellan UTN och US?